Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
784 CAROLINENS MINNEN.
— Och nu är det slut. Nu gör en annan min tjänst.–––––
Blixt och dunder, att jag skulle bli en sådan här öfverårig
odugling, att jag icke själf kan fullgöra mina plikter! — Hvad
har jag då mera på jorden att göra? — — — Jag hade all-
tid tänkt, att jag skulle stupa på min post och jag har varit
stolt öfver att jag —–––-
Han afbröt sin tankegång och stampade ilsket i golfvet,
samt utbrast halfhögt för sig själf:
— Hvad har jag att yfvas öfver? — Intet! — Hvad har
jag att vara stolt öfver? — Intet! — Orkeslös, slö och oduglig
går jag här och vankar och låter en pojke, som jag en gång
bastonerade upp på hyfvelbänken i snickarstugan, ringa för
mig. — Nu är det hans tur att ge mig bastonad och han gör
det äfven med besked, så att det svider efter det. Nu kan
han stoltsera öfver den gamle carolinen, som brast i tjän-
sten. Nu ger han mig igen slagen, som jag en gång gaf ho-
nom. När han börjar ringa, skall det, hvarje gång kläppen
träffar malmen, kännas som ett slag i ansiktet, som ett sting
i hjärtat.
Inom kort hördes klockslagen från kyrkan ned till Brogård.
— Det är himlaklockorna, som ringa, sade Björn, hvilken
då kom ut i storstugan vid Brogård. Det är himlaklockorna,
som kalla mig bort.
— livad säger farbror, utbrast Tyra.
— Jag fick ej ringa i dag. Jag har sofvit öfver och nu
kalla klockorna mig.
— Kära farbror. En kan väl försofva sig ibland.
— Aldrig en carolin, som lärt sig passa på tjänsten.
Och han tryckte på sig hatten samt gick ut och upp till
kyrkan, där han sedan själf skötte sin tjänst under hela hög-
mässan och därpå trygg som vanligt med den stora kyrknyc-
keln i hand, sedan han stängt till Herrans hus, gick hem till
Brogård och in i sin kammare, där han hängde nyckeln på
en spik alldeles bredvid den gamla värjan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
