Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EPILOG. 787
Carl XII och tsar Peter på hvar sin ko och anförde de andra.
Men se korna ville inte vara med om det där.
— Det kan en väl förstå.
— Pojkarne höllo sig dock fast vid hornen under de an-
dras jubel.
— De skulle ha stryk.
— Det vankades också, må tro.
— Kom baronen?
— Nej, men rättaren.
— Aj, det var ännu värre.
— Vid hans åsyn började ungarne springa åt olika håll.
— Ja, ja, han är inte god att råka ut för.
— De två koma skenade med sina ryttare.
— Jag skulle vilja ha sett det där.
— Slutligen föll den ena af och så den andra och båda
började springa efter de andra pojkarne.
— Väl att de ej bröto armar och ben af _sig.
— Men långt hade de ej hunnit, förrän de mötte hela
skaran, som kom tillbaka.
— Rättarn kommer därifrån skreko Carl XII och tsar Pe-
ter med andan i halsen.
— Ha, ha, ha! Det där skulle gamle Björn höra.
— Tjuren kommer därifrån, skrek den andra skaran.
— Jösses!
— Då vände äfven Carl XII och tsar Peter om och sprungo
med de andra i kapp för att rädda sig undan tjuren, som var
efter dem med hornen mot marken och svansen i vädret. Hur
det var, så voro de allt mera rädda för honom än för rättaren.
— Tacka för det.
— Men så snafvade tsar Peter på en trädrot.
— Aj!
— Det var min pojke, som var tsar Peter.
— Jestanes då.
— Tjuren var inpå honom.
— Kära mor, så hiskligt.
—: Och innan rättarn, som såg faran, hunnit fram för att
hjälpa pojken, var tjuren inpå honom och fick honom på
hornen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
