Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»styra i consistorium» som det heter om honom,
och om hans hustru, en i hög grad energisk kvinna,
säges det, att hon »sträckte sitt finger in i Lunds båda
consistorier» * Om Beppos far, kyrkoherden J. R.
Sommelius i Mörrum, säges, att han »länge innan sin
död var oskicklig att ämbetet förestå». Visst är, att han
låg i strid med sin församling, af hvilken han blifvit
stämd inför häradsrätten för en mängd tjänstefel; på
spänd fot stod han äfven med sin förman biskop Faxe;
i visitationsprotokoll förekommer, att biskopen ålagt S.
att förkofra sig i sina stycken, men att han vid nästa
visitation till sin ledsnad fann, att kyrkoherde S. föga
behjärtat den gifna förmaningen. Denne ansågs äfven
inskränkt och okunnig samt därtill bitter och egensinnig
och sin hustru, Carolina Gustafva Trägård, betydligt
underlägsen i begåfning.
Det Sommeliska lynnets hufvuddrag finna vi
samlade hos Beppo; farfar och farmor, far och farbror, alla
hafva de några af sina mest framträdande egenskaper
representerade hos denne slägtens märkligaste man. Och
kommer därtill den obundenhet, hvari Beppo tyckes hafva
uppvuxit, tidigt skild från hemmet och endast med lösa
band knuten till detta, jämte det, att uppfostran och
själf-uppfostran aldrig kommo att öfva något förmildrande
inflytande öfver de medfödda anlagen, sa finner man häri en
naturlig förklaring öfver den oberäknelighet i lynne och
karaktär, som gjort Beppo-Sommelius snart sagdt till
en sägen, och som understundom dref honom till
vanvettets gräns — och detta ej minst i hans diktning.
Att han oaktad t detta var af hållen, därom ha vi
fått bekräftelse från flera håll; så t. ex. berättar en
gammal, då detta skrifves, ännu lefvande landtman i hans
födelseby Mörrum — som varit Sommelii
barndoms-lekkamrat — att han då »var god och beskedlig och mild
i lynnet»; — och »han var så god», utbrast skalden
Nybom varmt till oss, då talet en gång föll på Beppo och
hans död, »och hvad han kunde rida! — bokstafligen
rida land och rike rundt — som en stormvind — men
god var han»; och en äldre officer har försäkrat oss, att
han var af sina kamrater ansedd som en »ädel, pålitlig
* Biografiskt lexikon 1848.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
