- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
13

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

karaktär». — »Hans hjärta var godt,» skrifves till oss
i enskildt bref af en man, som kallade honom sin
»gamle käre vän» — »hans hjärta var godt, så att
han kunde ta’ af sig rocken för en vän, men hans
sinne var bittert och kom lätt i jäsning. Hans kropp
var ovanligt klen, men seg, så att han stod ut med
strapatser mer än de flesta — hans ambition tillät
honom dessutom icke, så vidt möjligt var, att låta
någon stå öfver sig eller rättare sagdt: öfvervinna sig.
Han hade svårt för att lyda och stod därför ofta
i spändt förhållande till förmän; mot underordnade
var han ytterst välvillig och Öfverseende; sina
betjäntpojkar behandlade han rent af med kärlek, om de
voro hurtiga.

»Vid skjutöfningar stälde han dem ofta vid målet
och sköt kula vid kula omkring dem.»

Alldeles i Beppo-byronsk stil — konsekvent för den
man, som ofta i vredesmod drog värjan äfven mot sina
bästa vänner.

De underrättejser, vi fått om honom på ett annat
håll, öfverensstämma i det närmaste med ofvanstående,
ehuru vår meddelare här ej ser honom i vänskapens
förmildrande ljus. »Sommelii f. d. kamrater», heter det
här, »meddela, att han var i ‘fredstiden underhaltig
officer’, att han ständigt stod i fiendskap med förmän,
och mot jämnåriga var han antingen en hängifven vän
eller hätsk fiende. Hvad han i synnerhet föraktade hos
de senare var, om någon visade den uppmärksamhet,
heder och aktning, som underlydande, enligt alla tidens
disciplinära begrepp, böra visa en öfverordnad.
Som-melius kallade detta för kryperi. Mot underlydande var
han ytterst ojämn. Ömsom misshandlade han dem och
ömsom öfveröste han dem med gåfvor och smekningar.
Sin uppassare, en soldat vid regementet, befalde han en
gång med våld och hot att ställa sig vid en vägg och
sköt därefter på några stegs afstånd skarpa gevärsskott
på sidorna om karlen i väggetv En annan gång gaf
han denne sitt ur.

»Under ett beväringsmöte hade Sommelius vid
inlärandet af handgevärsexercis låtit en beväring hålla
tummen på den beryktade »skrufven» (en skruf på
gevärslåset, på hvilken alltid tummen vid vissa hand-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free