Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sommelius kan dö på slagfältet, men dör aldrig som
ledamot af Svenska akademin,» anmärker V. Rydberg
i sin anmälan af Beppos samlade dikter. »De väsentliga
egenskaper,» tillägger en annan hans lefnadstecknare, *
»som utgöra skaldenaturen — inbillningskraft och känsla
— ägde Beppo i sådant mått, att han förbisåg, ja
föraktade den nödiga bisak, som han ironiskt benämde
’den städade stilen och smaken’.»
Äfven detta bidrager att göra hans dikter mindre
njutbara, än hvad de i delvis mera vårdad form skulle
varit; ty ehuru han understundom, t. ex. i Rudolf von
Wildheim, som vi framdeles skola visa, kan vara så
rent af klassiskt formfulländad, att värset är som
hugget i marmor och af sällsynt skönhet, är dock mången
af hans dikter så bred i utförandet, att det är ett helt
arbete att läsa den; det är ofta nog enformigheten i de
falska rimmen på obetonade artikeländelser, som värkar
tröttande, liksom hans en och annan gång bristande
kompositionsförmåga. Med alt detta är han, som sagdt,
en våldsam, obändig företeelse, och ehuru man i
allmänhet hälst ser, att man slipper råka ut för en cyklon,
så är den dock obestridligen mera imponerande än en
mild vestanfläkt.
Vi nämde Byron. Sommelius har i själfva värket
mer än en gång blifvit jämförd med Byron. Men ehuru
man visserligen spårar inflytandet af denna diktkonstens
och århundradets hjälte, så är dock Sommelius, som
sagdt, långt ifrån någon efterhärmare. Han har tycke
af Byron, ej för det han försöker likna denne, utan
därför, att hans natur är beslägjtad med Byrons, och
jämförelsepunkter erbjuda sig själfmant; äfven hans
oroliga lif, hvilket i likhet med den engelske i frivillig
landsflykt gångne skaldens delvis var ett nomadlif, ökar
den inre öfverensstämmelsen mellan båda dessa
stormandar, och Beppo kunde helt visst hafva understrukit
Byrons ord i Childe Harold, att »hvilan är ett helvete
för starka hjärtan».
Låt framåt, ack, framåt det ila!
Min rolösa själ ingen hvila
Och rast eller frid nå’nsin tål —
* Birger Schöldström i Sv. Familje-Journalen 1883.
Frihetens sångarätt, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
