Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eller är det ej, som om det vore en af dessa kända
hofimanska spökhistorier, scenen i kyrkan vid
midnattstiden:
Jag hör fjäten af en kvinna 1
Spöket af din älskarinna
Följer oss i hälarna;
Genom dimman, midnattsfloret,
Glänsa ögon bort i koret
Matta och glasaktiga.
Vidare de fasansfulla orgierna i kyrkan, skändandet
af altaren och grafvar, där
— — — — glädjeflickorna
Blunda, hjärta tätt till hjärta,
Vekt omarmande de smärta
Lockiga daemonerna,
de vilda striderna, den hänförda dyrkan af käjsaren,
»han, den store underbare», och till sist den döende
»daemonens» sista ord:
Ej jag tål en knekt, som gråter;
I Gehenna ses vi åter
Bland de fallna änglarna —
Eller ock i himmelriket!
Nu, a Dio! Strunt i liket!
Glömmen mig, ej segrarna! —
alt detta visar en fullkomligt titanisk inbillningskraft,
återgifven i färger, så dystert glödande, att de bränna
sig in i själen:
Och norden såg dem, läste dem och ryste,
Och lade bort och glömde snart din sång,
har Bjursten sagt om denna dikt. För oss står det som
en omöjlighet att kunna förgäta en dikt som denna; man
läser och ryser, men man glömmer den i sanning icke.
Sida vid sida om den glänsande detaljmålningen
framkommer i denna dikt den bristande
komposi-tionsförmåga, som så ofta låter hans dikter förefalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
