- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
22

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och känslans fullhet i hvar droppa blod,

Hon är en grekisk bild med lif i formen
Frän klassisk forntid, sprittande och varm.

Tycket är omisskänligt. Men också från andra håll
synes han hafva tagit intryck. Det fins nämligen i hans
diktning äfven reminiscenser från godkända svenska
patriotbarder. Så är hans fosterlandsstämning i dikten
»Mitt fosterland» den oundvikligt »höga nordiska», med
»vakor», som dystert slå på Sävés fjäll, med Bore och
is och snö, måne och näck och strömkarl, med »Sveas
väna mö», med »järn och Carlar», och hans dikt
»Våren» är delvis dahlgrensk, delvis atterbomsk:

Mätt på ros med vintergrönor,

Zefir, svärmande och yr,
ömsom till Linnsean flyger
På en fransk visit, än smyger
Han till chaira tusenskönor
Ut på näpna äfventyr.

Sommelii fantasi, »inbillningen, som jämt är med
på färden», hindrar honom från att se naturen, som han
ser människolifvet, klart och koncist; som naturmålare
kommer han till korta, men som genremålare är han
rent af oöfverträffad i vår lyrik, när det gäller att i
satiriska sedemålningar framställa det osunda och skefva;
han äger då något af den styrka, som låg i en
Ho-garths pensel. En dylik träffsäker skildring är just den
af den »romantiske poeten», hvars alla oarter — trots de
intryck, han själf tagit från detta håll — han skarpt
ser och framhåller:

Att sväfva mot skyn är de armas natur:
På vindsrum därför de i höganlofts bur
Bo som på Jerusalems tinnar;

Så torra i halsen som öknens pilgrim,

De mäta ut meter och hugga af rim
Och hvässa dem se*n som skopinnar.

Som sparfvama lefva de på Guds försyn,
De irra husvilla, som månan i skyn,
Lättretliga, tankspridda, ömma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free