- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
25

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Också låg han oupphörligt i strid med denna värld,
som han »afskydde» — på spänd fot med sina förmän,
på lika spänd fot mången gång med sina kamrater, i
synnerhet sedan han till höger och venster utstrött de
blodiga satirer, vi redan antydt och i det föliande
återkomma till; i strid med det samhälle, Boras, hvarest
han en tid vistades, och som han fick lämna på
grund af en skandaldikt, den 1846 utkomna serien
»Sil-houetter, klippta i papp, samlade af doktor Dulcamara»,
hvari han porträtterade stadens alla mest betydande
invånare; härtill kommer fattigdom, okuflig törst efter
äfventyr och olycklig kärlek.

I dikten »Tonnerre» säger han sålunda om denna
sin fattigdom:

Alltid när det välling regnat
Var min sked i helvete.

Slumpen gett mig blott almosor,

Idel halmstrån, inga rosor.

Och prisar han, som uti »Örlogsmannen», hafvet
och sjömannens lif, så är det emedan »alls inga
brödbekymmer finnas där»; för ett sinne som hans torde
trycket af dessa hafva varit olidligt, och det bidrager i
ej ringa mån att fördystra hans lynne och gifva honom
denna mörka lifsåskådning, som tillväxte, ju mera det
värkliga lifvet med dess kraf på värksamhet och arbete
trängde sig på honom.

Arbete tyckte han ej om; högst af alt skattade
han det personliga, fysiska modet — för själens lugna
storhet hade han ingen blick, och det jämna kraftiga
arbetet på hvad område som hälst var för honom ett
»slafgöra», eller som han säger i »De svarta jägarne»:

Må slafven förutan all ära

I anletessvetten förtära

Sitt bröd, under mödorna böjd,

Och vaka och bedja och klaga —

Och korset med tålamod draga
Och lefva i lugnet förnöjd.

Det är ej med arbete, han önskar förhjälpa sig
själf till oberoende; så säger han i »Rodrik»:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free