Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underhaltig knekt, så till vida som han hade okuflig
motvilja tor att underordna sig, lyda order — dock
med lif och själ soldat, för så vidt en soldat i krigstid
kunde föra ett häjdlöst äfventyrarlif; soldat vill han
vara i stridens tummel och framför alt till häst; han
älskar hästar och hyser i allmänhet ett innerligt förakt
för alla, som ej kunna rida. I det hela taget skulle man
kunna säga, att han i likhet med La Motte Fouqué,
delvis diktar för kavalleriofficerare. Hvilken hästpoesi
exempelvis i följande värs ur > Hussaren Riego»:
Högmodiga gråskymlar resa sig stolt
Och göra emellan en bågformig volt;
Små skäckiga yrhättor trampa
Och bita hvarann som själfsvåldiga kid:
Förmätna som damer i Pompadours tid,
Ramsvarta fullblodingar stampa.
Gullfuksar, som täfla med månan i sken,
Changera behagsjukt på spensliga ben,
Och race-stona fint kokettera;
På lifvet de sträcka, de bugta sin hals,
De vifta med svansen och skämmas ej alls,
De krångla och piaffera —
I dessa skildringar visar han sig som en »realist»
af första ordningen; han målar stallscener, så att man
riktigt tycker sig känna lukten af hästfiltarna och i
chokskildringarna från Bomhöft rent af hör mantrafven.
Han var född i revolutionernas och abdikationemas
tidehvarf, då det nästan såg ut i Europa, som om den
önskan, han låter sin »grenadier» uttala, skulle bli
värk-lighet, nämligen som om hela världen skulle bli en
krigs-teater, full af invalidhus, vapensmedjor, citadell och
rekrytskolor, med Paris till centraldepöt, åtminstone hvad
jäsningsämnet angick, och som om hela denna krigiska
varld hyste den åsigten, att »blott med blod kunde
blod försonas».
Detta skulle just hafva varit en värld för Sommelius,
och han ropar också nästan vildt:
Lefve kriget! Må dess ilamma
Evigt brinna, jämt densamma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
