Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en slägtings hus, synes hafva varit den, som —
måhända just på grund af sin olycka — gjort det
varaktigaste intrycket på hans hjärta. Hans enda kärlek
var det ej — vi tala nu ej om hans erotiska
extravaganser — ty i flera bref från hans gamla vänner har
det blifvit oss meddeladt, att han under sii\ Boråstid
varit starkt fäst vid en i denna stad bosatt ung flicka,
om hvars ovanliga älsklighet endast är ett omdöme,
men från hvilken dock hans dåliga affärer och
betänkligheterna å hans egen sida att indraga henne i sitt
trassliga lif skilde honom; om detta ha dock dikterna
mycket litet att säga, för så vidt det ej är härpå han
syftar, då han i dikten »Korsårens afsked» talar om,
huru han på färd mot södern utan saknad lämnar Sverge:
Godnatt därför, du skönsta ros i norden!
Jag ingen saknar där förutan dig.
Ty ej ifrån den kalla fosterjorden
Jag något annat minne för med mig.
Blott, Nanny, du! Du är den enda stjärna
För hvilken jag ser än åt norr så gärna!
Se’n dig jag mist, min lycka sett sitt nedan,
Och biltog själ trifs hälst på främmad jord!
Men Nanny, du, min lefnads skönsta blomma,
Min sista bön får icke afslå mig:
Om före mig du dör — att till mig komma
Och som en ängel uppenbara dig.
Men glöm det ej! I mina mörka öden
Så skönt det är att hoppas in i döden!
Det är ovanliga toner i Beppos mun, så veka och
innerliga; de bära all sanningens prägel och hvad som
gör det så mycket mera troligt, att de åsyfta sistnämda
förhållande, är, att han skildes från sin älskade äfven
genom den frivilliga landsflykt, hvari han under ett eller
annat år såg sig nödsakad att gå, efter att hafva skrifvit
den förut antydda skandalvisan om invånarne i Borås.
Emellertid är denna lugna, hjärtliga saknad ej stämplad
af de mörka samvetskval, som fylla honom vid minnet
af denna förstnämda kvinna, som han på ett helt annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
