Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
syskon eller vänner, ej någon sång i ett gladt lag, i
kamratkretsen, ingen s. k. tillfällighetsdiktning, som
äljes plägar finnas nästan till öfverflöd i hvarje
diktsamling; utom i »tillegnan» fins det endast tvenne
lef-vande varelser, till hvilka han direkt ställer sina ord —
med undantag af hans häst, hans smidiga skymmel
Othello; den ena af dessa mera tillfälliga dikter, »Till
H—ie» — en ung flicka i Stockholm, sedan gift med en
bekant konstnär i Finland — var, som det berättas,
åtföljd af en gåfva, en ringklocka, hvilken sedan gömdes
af emottagarinnan som en dyrbar relik; till henne
yttrar han de tungsinta orden:
Mitt lif är mörkt som natten midt i nedan:
Min glädjes stjärnor slocknat längesedan,
Min lyckas genius i svepning står
Och stirrar stelt med ögongropar tomma;
Jag äger ej en enda minnesblomma,
Ej ens ett blad från mina solskensår.
Den andra af dessa båda dikter, »Till Emelie», är,
som ägde den sitt upphof ur en annan penna. Här se
vi Beppo för en gång i balkonversation,
komplimente-rande och artig, sägande sin dam en hel del vackra
saker — vackra, men kyliga; därför är också denna
dikt en af de mera intresselösa i samlingen.
Beppo ger ett bestämdt intryck af att hafva varit
en otillgänglig enstöring. Visserligen har han, efter
hvad nedanstående brefutdrag angifver, varit på sitt sätt
eftersökt, men, såsom det synes, mera som en sällsam
fågel i sällskapslifvet.
»Under vanliga förhållanden,» heter det härom i
ett bref till oss, »var Sommelius af ett särdeles
skämtsamt och gladt lynne samt var därför gärna sedd, ja
eftersökt i sällskaper, där hans blixtrande kvickhet alltid
gaf upphof till allmän munterhet, så vida ej någon eller
något stötte honom för hufvudet; då blef skämtet
bittert mot föremålet och gnistorna sprakade omkring
detsamma. Om han vid något sådant tillfälle blef upplyst
om, att han missuppfattat ett ord eller misstagit sig i
sak, ändrade han genast ton och blef då oftast ytterligt
svår mot den eller dem, som han ansåg hafva tillstält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
