Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5-
Det återstår oss nu att påpeka det sätt, hvarpå.
Sommelius till slut själf realiserade sin krigspoesi, samt
i sammanhang härmed yttra några ord om den ställnings
han intog till vissa andra dagens frågor än dem, vi redan
berört. I dikten »En tidsbild» har Sommelius uttalat
sitt tvifvel både om tiden och dess män:
Jag tidens riktning icke alls förstår
Och vet ej, hvad den vill i stat och kyrka:
Mig tycks, att brytningen som försiggår
Sker skäligt långsamt och förutan styrka.
Man skriker »framåt», äflas vildt och tränges,
Men går som kräftorna ändå baklänges.
Man misstager sig sålunda, om man på grund af
Beppos uppträdande i Strauss-saken eller af hans hållning
1838 tror, att han helt och hållet slutit sig till
oppositionen. Han deltog ej på långt när så ifrigt i de
politiska rörelserna som hans jämnåriga bland skalderna,
ehuru han med en viss ifver omfattar enstaka
anledningar, som särskildt kunna lämpa sig för en drastisk
eller skarp skildring. Hos den unga tidens män finner
han för mycket prat och för litet handling:
Hvart lyssnarn vänder örat än, han hör
Enthusiastiskt frihetsropen skalla.
Den unga tiden styra vill, därför
Den gamlas murkna fästen måste falla.
Dock saknas krafter i hvarenda fiber,
Och brechen skjutes med för fin kaliber.
Så när det gäller Polen förargar han sig öfver alla
dessa jubelhymner, som uppstämmas, öfver alla de
förböner, som höjas:
Förböner rädda många, som i friden
Behöfva nåd, men duga ej i striden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
