Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvalfvet, en fin böjd näsa och ett par underbart vackra
himmelsblå ögon. Det var, som låge det ett drag af
vemod omkring den lilla slutna munnen och samma
vemod tycktes stå att läsa i den djupa, klara, milda
blicken. Jag glömmer aldrig dessa två gestalter, detta
fost-brödrapar för Nordens frihet och ära.
Med en liflighet, som liksom tycktes genomströmma
hvarje fiber af hans kropp, talade Silfverstolpe om den
högtid, det skulle bli, då det från Als bar öfver till
Sundeved. »Ja, det skall bli bra roligt den stunden,
ta mig tusan, skall det inte bli roligt!» och han lade
nacken tillbaka, och hans ögon sökte den högreste
Leijonhufvuds blick för att i den läsa bekräftelse på
sina ord.
Och den höge allvarlige Leijonhufvud sänkte sitt
hufvud helt omärkligt och svarade »Ja!» — bara ett
»ja», men ett »ja», hvari det låg en så djup och
innerlig öfvertygelse, att de starkaste ord och dyraste eder
skulle förbleknat vid sidan däraf. — Ännu efter en
människoålders förlopp ljuder detta »ja» i mina öron,
och jag gömmer det i mitt hjärta. Det är sällsamt, att
blott hafva hört ett enda ord af en historisk man, med
att i detta hafva läst hans hela själl
De två vännerna drogo ut, och både d. 28 maj och
d. 5 juni stodo de i Sundeved. De äldre bland oss
skola utan tvifvel minnas berättelserna från denna tid,
om all den djärfhet, det käcka mod, som detta vänpar
ständigt ådagalade, huru de mången gång i skymningen
kröpo på magen längs diken och gärdsgårdar för att
på nära håll utspionera fiendens ställning och rörelser,
och huru de under slagtningarna kämpade bland de
främste i främsta ledet. Vid Dybbelslagets början drog
sig Silfverstolpe med sin afdelning på gifven order
tillbaka längs Gråstensvägen åt Sönderborg till. Då
tillförde en adjutant honom en ny order: han skulle stanna
med reträtten och bli stående, till dess förstärkning
ankom.
»Skall jag stå — godt, så står jagl» och med sin
lilla afdelning stod han som en klippa, emot hvilken
böljorna förgäfves bröto sig, intill dess förstärkningen
kom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
