Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samma dag, d. 5 juni, .fann Leijonhufvud sin död
vid en inhägnad* utanför Österdybbel. Det var nära
aftonen. Preussarne hade efter en hårdnackad strid
blifvit tillbakakastade från Stengård, och man kunde gå
anfallsvis framåt. Leijonhufvud var skyttarnas anförare
i 2:dra lätta bataljonen, men just då han skulle bana sig
väg genom första inhägnaden, föll han med sex af sina
män. Den smärtsamma förlusten framkallade ett
ögonblickligt uppehåll, under hvilket preussarne skyndsamt
togo till flykten; hvarefter vår här fortsatte
framryck-ningen.
Man har berättat mig, men jag vågar ej ansvara
för berättelsens prosaiska (historiska) sanning, — för den
poetiska sanningen behöfver jag ej vara sagesman; man
har berättat mig, att Leijonhufvud samtidigt träffades
af tre kulor: den ena krossade hans högra hand, som
så käckt och kraftigt förde värjan för vårt fosterland,
vår frihet och ära; den andra genomborrade hans panna,
härden för höga, klara tankar; men den tredje
genomborrade hans hjärta, som slog så fritt och varmt som
något för hela fosterlandet, för hela Norden.
Nästa morgon lågo femtiotre lik i Sönderborgs
kyrka, alla af unga män med undantag af den hvit-
* En i drabbningen deltagande officer har härom tillskri fvit oss
ett bref, hvarur vi meddela följande: I a siaren vid Sundeved d. 28
maj 1848 hade jag det nöjet att se Leijonhufvud föra sin trupp i
elden–-då jag befann mig i hans närhet, hade jag tillfälle
att bevittna det glada mod och den enthusiasm, med hvilken han
framförde sin trupp, och hvilket äfven i förening med hans vid
åtskilliga andra tillfällen aflagda prof på mannamod ledde till, att han
i general Hedemans rapport af den 3 juni s. å. »framhålles med
särdeles berömmelse». D. 5 juni samma år stod det minnesvärda
slaget vid Dybbel.–-Under framryckningen blef Leijonhufvud
skjuten. — En fiendtlig afdelning hade besatt en liten gård,
om-gifven af aspar. Leijonhufvud låg med sin trupp midt för denna
gård. Jag angrep densamma i flanken och passerade därvid förbi
Leijonhufvud samt växlade med honom några ord, de sista. Enligt
hvad jag sedan hörde af en dansk frivillig, korporal Groth, blef han
strax därpå skjuten. Först en timme senare erhöll jag därom
underrättelse. Kulan träffade honom i venstra delen af bröstet och han
lefde blott nlgra minuter men återfick aldrig sans. Så föll friherre
Erik Leijonhufvud, efterlämnande i djup sorg slägt och vänner samt
ett kärt och aktad t minne bland alla, som sätta högt svenskt
mannamod och fosterlandskänsla, och deras antal var den tiden stort. —»
Förf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
