Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aren med ära; har lefvat långt längre än den, som lefde
de många åren utan ära; ty han lefde med och för
evigheten! —
Leopold Lövenskjold var den yngste sonen af–
Severin Lövenskjold, statsråd, statsminister och
ståthållare — — — Han var född 1818–-var
här nere, då det »slesvig-holsteinska» upproret utbröt
och anmälde sig strax hos krigsminister Tscherning för
att bli upptagen som simpel soldat i den danska hären.
Men Tscherning vågade ännu icke upptaga »främlingar»,
»utländingar» i hären; han var rädd för, att det skulle
betraktas som ett brott mot neutraliteten, ett brott, som
kunde gifva holsteinarne rätt ätt upptaga alla möjliga
andra tyskar i sina leder; — och Lövenskjold blef
af-visad. — Men han lät sig ej så lätt afvisa; han ville,
hvad han ville.
Han frågade, om han ej kunde förvärfva
medborgarrätt. Jo, om han köpte en större egendom, skulle
detta ej falla sig svårt.
Då köpte han, om jag ej missminner mig, för
27,000 Rbd. en fastighet i Köpenhamn och köpte sig
därigenom rätt till att som dansk egendomsägare taga
tornistern på nacken och musköten på axeln för att som
simpel dansk soldat inträda under den korstecknade
Dannebrogen. Han var den förste af de tusen fränder,
som från andra sidan sundet och Kattegat inträdde
under vårt från himlen fallna banér, och därför skall
han också alltid nämnas som den förste — i dag och när
äljes namnen ihågkommas på dem, som med sitt hjärtblod
beseglade tron på Nordens enhet — bland de män,
som stredo och blödde för Dannevirke som Danmarks,
som nordens sydgräns.
Han kom strax med; han var redan d. 9 med vid
Bov. Här var han tillfällig flygelman för en afdelning
af io:de bataljonen och till granne hade han en
see-landsbonde, som nu för första gången, liksom han själf,
hörde kulorna hvina omkring sina öron, men fann
denna musik mindre munter och drog sig litet för att
gå framåt.
»Är du rädd, kamrat?» frågade Lövenskjold, men
seeländaren förstod ej det norska tonfallet, och
Lövenskjold måste upprepa sitt: »är du rädd, kamrat?»
FriheUns sångarätt. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
