- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
69

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig vid regementet, en befallning, den han på grund
af sin sjukdom ej kunde efterkomma. I stället vaknade
så mycket starkare hos honom lusten att afskudda sig
sitt ok som »fredsofficer» i Sverige och i stället som
frivillig sluta sig till danska hären. Nu erbjöd sig
ett tillfälle för honom att i värkligheten skåda de
blodsscener, han i sin fantasi så ofta utmålat för sig,
och det är ej tvifvel underkastadt, att hans dystra
sinnesstämning, ökad genom sjukdom,
penningbekymmer och obehagliga personliga förhållanden vid hans
regemente i Sverige, kom kriget att för honom hägra
som medlet att befrias från ett lif, hvilket var honom
en plåga.

Han förfrågade sig därför hos danska krigsministern,
huruvida tillåtelse kunde lämnas honom att som frivillig
ingå i danska hären, och så fort han fått jakande svar,
ingaf han genast sin ansökan om afsked ur svenska
arméen. Emellertid var han af sin sjukdom altjämt
fängslad vid hospitalsbädden.

»Ändtligen,» berättar nu vår ofvannämde danske
meddelare, »kom han så långt, att han erhöll tillstånd
att ett par timmar vid middagstiden lämna hospitalet. —
Jag satt en förmiddag och arbetade vid mitt skrifbord,

–då dörren gick upp, och en liten, klent bygd

man inträdde; han hade ett par vackra lifliga ögon,
men hans äljes långt ifrån vackra ansigte (en liten näsa,
obetydliga och oregelbundna drag) bar ännu synliga
spår efter utståndna lidanden.

Det var hans första promenad från hospitalet. »Är
det inte konferensrådet Fredrik Barfod?» (Han kände
vår svaghet för lysande titlar, utan att dock kunna
finna rätt i den stora mångfalden däraf.) —

»Jo.»

»Jag är svensk premierlöjtnant; mitt namn är
Sommelius, och jag har ännu ej sluppit ut från Fredriks
hospital. Ni ha kommit i krig, och jag har lust att
vara med. Men först måste jag veta, om ni också ha
rätten på er sida, om ni ha rent bröd i säcken. Det
vet inte jag, men det måste ni veta, och det skall ni
nu säga mig. — Så säg mig det då, men gif mig klart
besked och stick inte under stol med något. Ni måste
ansvara för, hvad ni berättar mig, för hvart enda ord,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free