- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
70

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till punkt och pricka. Ni måste kunna aflägga er
salighetsed därpåI Hör ni detl»

Det var med en fullkomligt feberaktig våldsamhet,
han sålunda tilltalade mig. Han framstälde de starkt
betonade orden med en fart, som om det gälde lifvet
att vinna en sekund.

Jag böljade gifva honom en framställning af
upprorets utbrott.

»Nej, nej, det där känner jag till.»

Jag gick då längre tillbaka till Kristian den
åttondes tid.

»Nej, nej, ännu längre tillbaka.»

Jag började tala om Sönderjyllands införlifvande
med den danska kronan under Fredrik den fjerde,
men med feberaktig häftighet afbröt han mig hvarje
ögonblick med frågor kors och tvärs och ville altjämt
»längre tillbaka, längre tillbaka», altjämt djupare in i
frågan. Slutligen framstälde,jag för honom hela
Sönderjyllands historia nästan från Dan och Angel,
naturligtvis i kort utdrag, men detta mitt föredrag räckte
dock fullt ut halfannan timme; och nu satt han så stilla
som den uppmärksammaste åhörare, i det han bara ett
par gånger gjorde mig några frågor för att begära
bättre besked, närmare förklaring. Då jag slutat, sprang
han upp, slog sin högra hand i min och utbrast:

»Tack, min bror, evigt tack skall du ha. Nu är
jag, ta mig tusan, er! Men det är på ditt ord, och
skulden är din, om jag går orätt väg.»

Från denna stund kom han ständigt till mig, nästan
dagligen, men dagligen växte också hans otålighet att
komma till hären. Då jag för att dämpa denna
otålighet påminde honom om, att han nyligen varit sjuk, och
att han ännu ej återvunnit sina krafter, att han ännu ej
skulle kunna uthärda ett fälttågs besvärligheter, o. s. v.

— då kunde han ibland utbrista:

»Åh strunt! tio gånger hällre vill jag störta
därborta, än jag vill kväfvas på hospitalet af
kryddbur-karnas doft» — eller: »om jag också skulle falla — än
se’n? Då vet jag en, kung Karl heter han, som
däruppe skall taga en blödande svensk i sin famn! —»
eller: »Om jag också skulle falla, så ha ni väl en bit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free