Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem; men framåt måste de, om fienden skulle bort.
Sommelius sprang då själf upp på en gärdesgård för att
visa soldaterna vägen, drog sin sabel, svängde den öfver
hufvudet och kommenderade:
»Framåt! Hurr—»; hurraropet blef aldrig uttaladt,
ty en fiendtlig kula bortslet dessförinnan öfre delen af
hans hufvud. Men Vesterdybbel blef taget intill sista
smyghål.
Fyra dagar senare, d. 9 juni, åttonde dagen efter
hans afsked från mig, blef Sommelius jordad på Augu-
stenborgs kyrkogård.» —–Så lyder berättelsen
om Beppo-Sommelii död i sammanhang med hans bägge
stridskamraters.
Emellertid blef han visserligen mycket svårt sårad i
hufvudet, men dog dock ej genast, utan först efter timmar
af svåra plågor. En af hans svenske stridskamrater vid
detta tillfälle skrifver därom till oss i ett bref: »under
slaget vid Dybbel hörde jag ett rykte, att han
(Sommelius) blifvit sårad och förd till Augustenborg. Dagen
efter slaget red jag dit för att möjligen kunna vara
honom till någon nytta. Jag erfor då, att han dött
under transporten. Man visade mig hans lik. Han hade
tvänne förbindningar, — den ena om hufvudet, den
andra om halsen.»–-
Som stjärnor, dem siarne prisa,
Min hjälm eller sabel skall visa
Er vägen på bragdernas stråt!
Så har Beppo diktat, och så har han stupat; men
i en annan af sina dikter framställer han en vemodiga
fråga, den vi kunna besvara; det är, då han aningsfullt
yttrar:
Jag fyller snart mitt nummer bland de döde,
Och då mitt minne dör väl ut med mig?
Och svaret blir, att hans minne »skall häfden
bevara», och det för all eftervärld. Detta hans hjältemod,
som var hans lifs innersta väsen, väckte för honom
en sympati, som hans dikter ensamt aldrig förmått, det
väckte hos hans folk, i hela Norden en större hänförelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
