Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hela det nittonde århundradet har varit utmärkt af
en samlingssträfvan de nordiska länderna emellan. Det
har sett den skandinaviska rörelsen spira, blomstra och
aftaga — vi vilja icke säga dö, icke med Ridderstad
säga, att denna för hela vår skandinaviska nord så
betydelsefulla rörelse efter 1864 för alltid hoprullat sina
fanor, att dessa »såsom en kort tids historiska minnen
numera egentligen känneteckna Fredrik VII:s och Carl
XV:s grifter». Ty skulle väl all denna glöd — ej den,
som dref studenterna att dricka punsch, men den, som
faktiskt närmade de tre länderna till hvarandra, den
som dref modiga behjärtade män att våga sitt lif och
låta sitt blod för en ideal sak — skulle den vara en
såpbubbla blott, en företeelse eller modesak utan resultat,
skulle väl det blod, som flutit, vara förspildtf
Vi tro ej, att denna fråga kan bli endast’ett —
om ock betydelsefullt — moment i tvänne konungars
historia, vi tro den ej död med dem. Liksom den börjat
långt före deras tid, så lefver den ock, sedan de for
länge sedan äro borta, ty ehuru dess första
blomstrings-tid jämförelsevis var kort, endast några årtionden, hann
den dock lefva sig in i själfva folkhjärtat, innan den,
stötande på diplomatiska svårigheter och politiska skär,
för tillfället led ett afbräck 1864.
Nu mera anses ju hela denna sak, 1840-talets eller
rättare studenternas skandinavism, föråldrad och
gammal-modig: »skarpskyttesaken och skandinavismen» — man
ler så smått åt dessa vårt århundrades ungdoinsillusioner*
»Bland olösta frågor förblef äfven den skandinaviska»,
säger Ridderstad i sin Regnbåge; men en olöst fråga
behöfver ej vara död, den kan åter komma att dyka
upp för att möjligen finna sin lösning på ett sätt, som
1830—40-talets eldiga poetiska skandinaver ej drömde;
och för visso är hela denna rörelse, så märklig och så
intressant ej minst i literärt hänseende, förmer än blott
en ungdomsdröm.
Ännu innan slägtkänslan de nordiska folken emellan
— en slägt- och gemensamhetskänsla, som trots
århundradens kif och strider aldrig utplånats — hunnit få
något egentligt uttryck inom literaturen, hade den
glimtvis framträdt på det politiska området. Åtskilliga
väl kända försök till praktisk sammanslutning gjordes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
