Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utgifva en gemensam tidskrift »Skandinaviskt museum».
Men äfven denna tidskrift väckte föga intresse i Sverige,
och Leopold yttrar härom i bref till Gjörwell 1798:
»om föreningen af bägge nationernas literatur gör jag
mig, jag tillstår det, ej lika lofvande tankar, som jag
märkt, att många hysa därom–-».
Det var först i början af vårt århundrade, som en
nordisk renaissance, hvari de tre nordiska folken kunde
mötas liksom i en utgångspunkt, skulle se dagen. Då
Tysklands store sångare gå tillbaka till Grekland och
Homeros, börja Nordens skalder vända sig till Eddans
och sagornas äkta skatter. Det var Schellings lärjunge
och dyrkare, Henrik Steffens, som, då han 1802 i
Köpenhamn höll sina i den danska literaturen epokgörande
föreläsningar, riktade de unge skaldernas — främst
Oehlen-schlägers och Grundtvigs — uppmärksamhet på
mytho-logiens betydelse, på den naturnödvändiga
följdriktigheten i historiens gång, på den vigt, som ligger uppå
att gå till urkällan: »med Guderne begynder al Historie.
Bag al Historie ligger Mythologie; det er en
Kjends-gjaerning, som Ingen kan naegte.»
Och medan inom den politiska världen rådde oro,
split och mörker, då Sverige genom freden i
Fredriks-hamn mist sin ena arm, Danmark genom kriget med
England förlorat sin flotta, fått sin hufvudstad ödelagd
och genom Kieltraktaten måst afstå sitt halfva rike,
och medan detta, Norge, visserligen frigjordt, men långt
ifrån stadgadt, på sätt och vis förmåtts till en förening
med Sverige, — uppblomstrade i Sverige som i
Danmark en äkta fosterländsk diktning, hvars uppgift var
att förhärliga dessa nu splittrade länders gemensamma
forntid, och som i sig bar fröet till större samförstånd,
till slägtkänslans väckande på ett kraftigare sätt än
någonsin förut.
Det var Oehlenschläger, som här gick i spetsen;
genom sin nordisk-dramatiska diktning öfvade han ett
inflytande, som snart gaf sig tillkänna äfven i den
svenska poesien. Och, liksom det var Oehlenschläger,*
som inledde den nationelt-literära rörelsen, så var
* Se T>Fra Fyrrernei» af O. Borchsenius; del 2, sid. 101.
Frihetens sångarätt. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
