Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en inbjudning till Köpenhamns studenter att påföljande
sommar bevista doktorspromotionen i Lund, hvilken
äfven följdes af en 60—80 äldre och yngre danska
studenter, som vid sin hemkomst ej nog kunde berömma
den svenska gästfriheten. Detta besök besvarades
följande vår af lundensarne. På aftonen d. 24 maj 1839
spred sig ett rykte i Köpenhamn, att lundensarne nästa
dag voro att förvänta; 150 studenter anlände också;
arm i arm med 400 danska studenter, till hvilka äfven
några af universitetets lärare slutit sig, tågade de ut till
Dyrehaven, där en enkel fäst anordnats och
bekantskaperna från lundapromotionen förnyades under
oändligt jubel. Nästa dag återvände de svenske studenterna
med ångbåten Malmö, som just då börjat sina turer,
och som sedermera altjämt förblir den farkost, på hvilken
de unge lundensarne göra sina skandinaviska
Köpen-hamnsfärder.
Det är nu Talis Qvalis, som 1837 blifvit student
i Upsala men 1838 slagit sig ned i Lund, gripes af
den skandinaviska enhetstanken, och samma år blir en
af honom skrifven dikt, »Thules lof», införd i Barfods
Brage og Idun». Denna dikt finnes dock, som många
andra Talis Ovalis ungdoms- och studentdikter ej i hans
samlade arbeten. Den berör visserligen ej direkt
skandinavismen men är en lofsång öfver Norden i dess helhet,
och följande uppmaning riktas däri till de unga:
På fädrens grafvar svär att aldrig vackla
I strid för Ljus och Rätt. Se där vårt hopp!
Om molnen hopa sig — hvad mer! där blommar
Vid Sveas knän en hoppets rosengrupp,
Med friska telningar den skjuter upp
Och röjer löftet om en bättre sommar, o. s. v.
Med. eld och kraft arbetade han emellertid nu för
studenternas sammanslutning och ömsesidiga besök; och
det var just i de smärre vänkretsarne, af hvilka den,
som slöt sig kring honom, var en af de värksammaste
och mest hänförda, som »ideen» utvecklade sig snabbast
och vann rikare innehåll och makt öfver sinnena, än
den kunde ernå vid de stora fästerna.
Det är också vid denna tid, som den ifrige
skandinaven och danskvännen, dr. Bernhard Cronholm i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
