Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som på sitt sätt öfvade ett mäktigt väckande inflytande
på de unga skalderna. Hans dikt vid ifrågavarande
studentmöte, obetydlig som den är och endast, såsom
det synes, tillkommen för musiken, meddelas här:
Så är det skedt, fostbrödraed
Vi växlat nu på gammal sed;
Ur högar tre, dit man oss fört,
Ha fädrens skuggor löftet hört;
0 ja, o ja,
Med fröjd vi nu mot hemmet dra.
Nu strömmar endast i vår sång
Vårt varma blod; men om en gång
1 ledungfärd det spillas bör,
Ej skandinaven räds därför;
0 nej, o nej,
Han vet sin post och darrar ej.
Ännu en gång kanske vi fa
1 kamp mot våld och orätt gå
Och föra på vårt goda svärd
Det fria ljuset kring en värld,
O ja, o ja,
Med fröjd vi då i striden dra. —
Man anar ej i denna nog fadda dikt den blifvandie
kärnskalden.
Det är först af Nybom, man hör rena
skaide-toner. Här som alltid ser man, att ett tidehvarfs
tankar smidas bäst af den äkte skalden. Det finnes i hans
afskedsdikt ingen fras, inga tomma ord; visserligen en
fläkt af tegnerism, men i sådan form, att det hela
ger bestämdt intryck af att vara af skalden i hans
eget inre kändt. Det är den käcke, modige unge
skalden, studenten med den glödande hänförelsen för det
bästa i studentlifvet, de frisinnade studenternas korade
taleman, som nu låter höra sig, och man frestas att
instämma i professors Hwassers kända yttrande om den
poetiska tidskriften Linnea Borealis: »ingen af hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
