Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu, 1845, bragte med Malmström som tolk den
svenska sångarskaran honom själf sin hyllning och sitt
afsked i skaldens ord:
En hälsning vi dig bringe från våra faders land,
Där vårvind nu i dunkla skogar susar. — —
Tag eld uti ditt sinne, tag harpan i din hand,
Och sjung den sång, hvarmed din nord du tjusar:
Om hopp, som aldrig sviker, om tro evinnerlig,
Om fora- och framtid .... Patriark! vi släppe icke dig.
Föir’n fådrens ätt du har i oss välsignat!
Talis Qvalis har till detta möte lämnat en i hans
samlade arbeten af lätt begripliga skäl ej införd dikt:
Det sista handslaget.
Är det ögonblickets låga,
Som så värmer själ och sinn?
Gärna: men i stundens toga
Kryper evigheten in.
Nu står ingen nordbo ensam,
Stark han känner sig med skäl.
Hvaije seger blir gemensam,
Döden blir det äfvenväl.
Gifven plats åt oss i nöden.
Svensken hade jämt för sed
Hedersplatsen ta i döden,
Ligga i det främsta led.
Ovän vi tillbaka skicke,
Och vårt blod det räcker väl
Till en matta, att han icke
Stöter mot vår jord sin häl.
Om oss öfvermakten makar
Ur hvar vinkel i vårt land,
Gripa vi i himlens hakar,
Rycka blixten ur hans hand,
Och på den vi grensle rida
Ned till fädrens land igen:
Och vår ridt skall spörjas vida
Och vår nord stå upprätt än! (!)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
