Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och i Nyboms öfriga studentsånger, som alla mer
eller mindre stå i sammanhang med här berörda
tilldragelser, går det en ton af just detta samma litet högljudda
öfvermod, paradt med naiv käckhet, med en glad tro
på »studentens uppgift»; då han exempelvis talar om
studentsången, kallar han den för »folkens marseljäs»,
som hotande och förskräckande skall brusa öfver jorden
och säga världen, att när Gud vill väcka upp folken,
är det studenternas sång, ehuru då »en sång med
svärden» , till hvilken den häpnande skall lyssna. Man nöjde
sig ej med litet på den tiden, man tog till med besked,
men — man trodde på det väldiga, man sade,
hänförelsen var värklig, var äkta äfven den; därför ingifva
också dessa stora ord intresse, såsom kulturbetecknande,
och ej den afsmak, som dylika fraser i våra dagar skulle
väcka. Man kan ej le åt dem och gå dem förbi med
en axelryckning, såsom blott tomma ord — om än
Upsala studentsång värkligen en gång, ett tjugutal af
år senare, fick ljuda för världen och fira fredliga
triumfer i Europas hjärta, i Paris, på ett helt annat sätt, än
skalden tänkt sig det. För öfrigt står för honom
»studenten» i glorian af att vara »herre i andens och
tankens värld»; en student är för honom ej en ung man,
nyss sluppen ur skolan, ej en mer eller mindre ung man,
sökande efter nyckeln till lifvets och vetenskapens
hemligheter, för honom är detta, att vara student, en
uppgift i och för sig.
»Studenten,» sade han i sitt berömda tål d. 6
april 1848, »studenten är det lefvande uttrycket af ett
folks ädlaste ungdomskraft; han bär sitt lands framtid
knoppande i sin barm.–-Jag tycker, mina
herrar, att det ligger något af svärdsklang i det simpla
ordet student, och att detta får en stor betydelse, om
man förstår att lägga riktig vigt på accenten.–
Vi ha ock ett annat namn, ett namn till heders: vi
heta svenskar; lägga vi ihop dessa två ord, tror jag,
att om vi förstå dem rätt, att huru fattiga vi annars
ock måtte vara, vi kunna bärga oss med alt, hvad vi
i dem äga.» För Nybom var detta ingen fras: en svensk
student har han förblifvit ända till sitt lifs afton, och
hela hans diktning har också förblifvit, hvad den var
i hans krafts dagar, en liflig, ideala drömmar tolkande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
