Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland ynglingskaran i de slutna led,
När fosterlandet oss till handling bådar.
Nej, tid det är att ingen mera sviker —
Man länge jollrat dyra tiden bort —
Nej bröder! tid det är att ingen viker;
Hvar hand är räknad och hvar stund är kort.
Ryck bort den lån ta drägt vårt väsen binder,
Och varom nordmän, så i skick, som ord. —
Och starkare blir då vår gamla nord,
Och friskare bli unga Skandias kinder.
Dock är det Talis Qvalis och Nybom, som, så att
säga, bli de egentliga »stridsbardema»; båda ha i sina
dikter ett helt litet kapitel prägladt af 1848 års
stridslust, den förre i sina »Vilda Rosor», den senare i de
dikter, som börja med hans båda nyårssånger 1848 och
sluta med hans »dödsrunor» öfver de tre vid Dybbel
stupade hjältar, hvilka vi redan omtalat i detta arbete.
Nybom vänder sig i sina båda nyårssånger till
Sverige och till »studenterna». Till det förra säger
han, den i yttre vilkor ringe och fattige, men redan
för längesedan i sitt skaldskap erkände mannen:
Förmedla fridsamt alla inre tvister,
Att ej de bryta löst i öppet krig,
Och bortskär utan skonsmål alla brister,
Att ej som matkar de förtära dig;
Var fromsint nog att vilja visa världen,
Att strider kunna lösas utan svärden.
Drag nytta utaf tidens värk och lära,
Men tänk och handla alltid fosterländskt!
Med vattenfärger måla ej din ära
Och döp ej alt hvad utländskt är till svenskt!
I läjonkula icke örnen trifves,
Och örnens bur ej åt ett läjon gifves.
Din tron har skaffat namn åt dig på jorden —
Historiens störste män ha smyckat den
Och gått med Gud och Sveriges folk från Norden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
