Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställning af dé i Danmark timade händelserna och de
förhoppningar, man vid dem ägde rätt att knyta,
föreslogs af docenten Ljunggren ett »lefve Danmark»,
hvilket besvarades af niofaldiga hurrarop, hvarefter den
skandinaviska sången: »Länge var Nordens» afsjöngs.
Med största lugn och ordning gick därefter tåget genom
några stadens gator under afsjungandet af marseljäsen
— nutidens folksång.»–-Efter demonstrationen
på Lundagård anstäldes en improviserad bankett på
»Thor-Anderssonska» värdshuset, där en mängd skålar
utbragtes »med jublande entusiasm», såsom det heter i
berättelsen härom. Det tyckes hafva varit de nuvarande
professorerna Gustaf Ljunggren och Albert Lysander, som
vid detta tillfälle ömsevis förde ordet. Den förre
förnyade sin skål for danska folket, hvarefter den senare
talade för studentens deltagande i det allmännas
angelägenheter: »om tio år är Sverige vårt — men det är
det redan, och vi äro Sveriges. Vi kunna icke vara
utestängda från deltagande i dess angelägenheter. Vi
äga rätt icke blott att tänka, äfven att handla, vi äga
vara idealer icke i molnen, utan i värkligheten.»–-
Så talade åter »magister» Ljunggren för det uppvaknande
Tyskland, hvars folk »nu vaknat till medvetande af
frihet och till begär därefter; de skola, eldade af detta
begär, fortgå i framåtskridande och utveckling.» — Till
slut utbragte »magister» Lysander en skål för alla
frisinnade regeringar.
Vid underrättelserna från Danmark slår Talis Q valis
genast allarm, han som, ehuru han redan året förut
lämnat Lund, ännu känner med studentens hjärta
Grumman går: till uppbrott, framåt I svenske män 1 Ovännen
hotar Danmarks fagra öar — på knä, mitt folk, på
knä, en hastig bön och så — till vapen, blåa män:
»ett hugg, ett halftumsbredt
för våra jutska vänner,
och så för Polen ett!»
Och Lunds studenter följde hans uppmaning —
bild-likt taladt åtminstone — och sände en adress till »de
danske bröderna». Ty skulle väl den akademiska ungdomen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
