Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
studenterna, som buro »ljusets riddarfana» — »de
nyvaknade ideernas, den högre bildningens målsmän», säsom
de själfva kalla sig i en broschyr från denna tid —
skulle väl de i en sådan tid bli orörliga och stumma?
»O, konung! Se, din ungdom väntar trogen!»
ropar Talis Qvalis, och Nybom instämmer i ungdomens
namn:
»Vi vänta. — Kanske snart är inne stunden
Då ock för Sverige ärans timglas slår,
Då vapen rassla uti Odinslunden
Och hvar student i Öppna ledet står.
Om Oskar vill, då glade vi ej dröja
Att, starke i vår Gud, baneret höja.»
Och Upsala studenter samlas i ett antal af 500 till
en »skandinavisk fäst» d. 6 april för att tala och —
dricka för Danmark. Det är här som Sohlman —
framtids* och frihetsmannen, som var lika mycket
handlingens som ordets man och ej blott talade för
Danmark utan äfven drog ut att strida för det — inleder
fästen med ett glänsande tal för detta land och dess
unga frihet; han talar om dess och därmed hela
Skandinaviens kritiska belägenhet: »ovänner hota östan
ifrån — germanismen hotar i söder, vill rycka
Slesvig ur Danmarks hjärta och förvandla Sköldungames
gamla konungakrona till ett par tyska
amiralsepå-letter.» Han slutar med att af de församlade
studenterna taga ett med högljudda »ja» besvaradt löfte om
att »i lif och död bispringa de danske bröderna», hvilket
än ytterligare bekräftas därmed, att hela den stora
skaran uppstämme skandinavismens försång: »Laenge var
Nordens maegtige stamme.»
Och nu uppträder Nybom; det är ett af de mest
lysande ögonblicken i hans lif; rak och spänstig, med
dånande röst, blixtrande ögon och kraftig pathos
framsäger han sin dikt:
Europas folk på sina kedjor skaka, —
Den gamla formen mer ej hålla vill,
Och ministérer falla, troner braka,
Det syns, att Gud med folket vara vill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
