Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alt dödkött, vuxet kring ett rikes hjärta,
Det måste skäras bort, om ock med smärta.
Strid, Danmark, dina heligt dyra strider!
Din sak är rättvis, därför är den stark.
Om än ur tusen sår du blöder, — lider,
Du skall ej lemna hort en fots bredd mark.
Så är vår tro. — Dig alla svenskar mana:
Bred öfver Slesvig Skandinaviens fana!
En studentfäst, där man håller hänförda tal för
påfven, för friheten, för Italien, där man sjunger
marseljäsen da capo och ropar »till vapen», skulle i vår
tid förefalla snarast löjlig om icke rent af opassande;
det är en entusiasm, bullrande som en ungersk militär
-musik. Men för fyrtio år sedan var stämningen en
annan, och studenterna hade genom sina skalder, genom
sina möten och sitt käcka uppträdande förvärfvat sig en
viss auktoritet. Paris’, Wiens, Berlins studenter
uppträdde ju »främst på barrikaderna», bokstafligen och
figurligen, och äfven de svenske hade börjat höja sina
röster: de hade ju lärt sig, att äfven de kunde tala.
Och detta ådagalade nu också Nybom på denna fäst i
sitt förut antydda tal till studenterna, hvari han, gripen
af ögonblickets stämning, eldigt betonade det
ansvarsfulla uti att vara svenska studenter. Talet var helt
och hållet improviseradt. En Nyboms samtida i
Upsala (Rudolf Hjärne) berättar, att Nybom händelsevis
kommit att stå bredvid talareupphöjningen. Några
upprymda studenter fattade då plötsligt tag i honom och
lyfte honom upp på talarestolen under ropet: »Nybom
har ordet!» Han hälsades med ihållande bifallsrop och
härunder fick han tid att öfvertänka, hvad han skulle
säga.
Samma afton affattades, i likhet med hvad som skett
i Lund, äfven härifrån en adress till de danske
studenterna, en adress, som börjar på 1840-talets högtrafvande
sätt, antingen man uttrycker sig i värs eller på prosa:
»Danske broderi Härropet har skallat! Striden
har börjat för Skandinavien och dess okränkbarhet!»
Friheten* sångarätt. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
