Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Västern är vår vän, ej någon vet likväl hvad som kan ske;
Men förr’n ett af Nordens riken faller.... falla alla tre.
Gärna en och ann’ må klandra värdet af förbundets kraft:
Världens skönaste ideer.... alltid någon Judas haft.
Detta är äkta skandinavism; här uttalas en ren och
oförfalskad känsla från 1848 års krigsdagar, då alla,
som kunde sjunga, för att tala med Orvar Odd, gjorde
sig: »med stämma ljudelig och stark till idéens bud
och tolk», alla, ty utomkring på landsbygden följer
menige man skalderna efter och enligt Jönköpingsbladet
april 1848 skrifva soldater, officerare, arbetare värsar till
Danmark, hvilka alla gå på samma melodi, i samma
riktning: »vi be för dig–men kanske skall omsider
kring tyskens öron hvina svenska lod.» — »Lycka till,
Dannebrog» är det stående omkvädet, och det blir nu
en tid af mycket ymnig poetisk alstring, dock till stor
del mera välment än lyft af någon högre skaldisk
be-gåfning. Men så mycket längre ned trängde den, desto
bättre blef den förstådd af enkelt folk, och den
skandinaviska rörelsen blef sålunda med ens spridd till de
djupaste folklagren; man täflade om att visa deltagande
för danskarne: studenterna i Lund och Upsala
underläto att fira 1 maj för att sammanskjuta pänningar till
de stupades enkor och barn; Jönköpingsbladet af 1 maj
berättar, hurusom flera småländska bonddrängar velat
ingå öfverenskommelse med de till afmarschering till
Malmö beordrade soldaterna af Jönköpings regemente
för att i deras ställe få tåga danskarne till hjälp, en
önskan, som »naturligtvis ej kunde bifallas», säger
tidningen, »dessutom lära soldaterna själfva icke vilja afgå
från sina poster». Kringresande teatersällskap gåfvo
representationer till förmån för fallne danske krigares
behöfvande enkor och barn — en dylik gafs t. ex. i
Jönköping d. 19 maj af »Grillska» truppen och väckte
stor anklang hos publiken. I Göteborg uppmanade
handtvärkarne hvarandra att lägga undan något af sin
dagliga arbetsförtjänst för samma ändamål. Och i sin
skildring i »Nordisk Universitetstidskrift» 1861 af »Den
svensk-norske Hjaelp 1848» berättar Orla Lehmann,
hurusom i en svensk landtkyrka, då presten uppläst bönerna
för Sverige och dess konung, en gammal bonde reste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
