Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skarnes sak är så rättvis, men tror, att om så är, det
endast behöfves, att tyskarne bli riktigt ordentligt
upplysta, så skola de nog ge Danmark rätt. Och
tidningen säger till slut öppet, att det är »Danskarnes
hals-starrighet», som bör stäfjas. Allmän ovilja uppstod
naturligtvis i hela landet och inom den öfriga pressen,
som enhälligt förklarade sig för Danmark. * Det var ett
uttryck i n:r 105 af Aftonbladet, som framför alla andra
uttalanden stött Talis Qvalis för pannan: »följderna af
ett krig med Tyskland äro så oberäkneliga, att man
nästan ryggar tillbaka vid blotta tanken därpå.» Detta,
detta af Hierta, som alltid varit den främste i käckhet!
»Var då den fana, du så trotsigt bar,
Blott ägnad för parad, men ej för läger?
Det enda skarpa vapen, som du äger
Är då en tunga, rask i tal och svar?
Nu, då vårt folk med fog till vapen tar,
Jag hör nog hvad din slappa klokhet säger;
Du väger våra krafter: men Gud väger
Vår rätt med vigter, som du icke har.
Du sitter hemma och för landet vakar
Och skrämmer upp, en riddare så god,
Hvar ängslig gäck med dina pappersdrakar;
Men vi, som ha ett hetsigare blod,
Vi nytja dem, där lägerelden sprakar,
Till pappersladdning framför våra lod!
* Man har hört så många yttranden af förvåning öfver
Aftonbladets uppträdande (som dock möjligen blir mindre oförklarligt, då
man betänker, att dess ledare var fredsvän och framför alt en stor
och snillrik ekonom), att vi, ehuru det ej står i direkt samband med
den politiska lyriken, dock meddela några rader ur ett bref från L.
J. Hierta till Albano-Adlersparre:
— — — »Det var mig ingalunda oväntadt att få se
Aftonbladet mött af ett skarpt klander för sitt igenhållande i denna sak;
men jag ansåg pligten bjuda att äfventyra och i nödfall offra
tidningens popularitet för min öfvertygelse, tämligen säker, att framdeles
få mera medhåll. Händelsen är, att jag redan för flera år sedan
disputerat skarpt med Lehmann och Ploug om detta ämne. —
— — Danskarne få ändå aldrig i evighet Slesvig på det sättet helt
och hållet, som ultraskandinaverna önska. Men hvad skulle det ej
Friheten$ $ångarätt. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
