- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
158

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dikt till sin tidning. Så skickade jag min Niagara —
och snart efter kom Sätherbergs svar — ett sådant
vackert svar! — Så ä’ vi några studenter i Stockholm
en dag och ska’ just hem med båten. Då kommer i
detsamma Sätherberg ner, ser de hvita mössorna och
ropar — han kände personligen inte mig liksom jag
inte häller honom —: »nå, ha ni läst mitt svar till
Nybom?* — Då reste jag mig upp och sade: »jag har
just nu haft den äran att skrifva ett motsvar till den.»

— Men då bjöd Sätherberg mig att stanna kvar och.
gå med honom och hans fruntimmer — han hade sin
fru med — på Blå Porten, och då hade jag inte annat
att göra än att bocka mig och tacka ödmjukast.»

Ödmjukast — äfven i detta ord döljer sig ett af
Nyboms vackraste drag; han var ödmjuk, anspråkslös
i en grad, man ej ofta finner det, och minst hos en
man, som vänner och kamrater, gynnare och samtid
med sin beundran gjort mycket för att skämma bort.

Om sig själf hade han inga särdeles höga tankar och
äflades ej häller att vilja framstå som något slags
»sångar-kung». Kallar han sig någon gång, som i dikten
»Flyttfåglarna», för en sångare i ord, sa är det snarare med
en ton af undergifvenhet och vemod än med något
anspråk på att af andra erkännas såsom sådan. Han
tvekar ej ett ögonklick att ställa sig själf i skuggan
och erkänna andras öfverlägsenhet. Så när han tackar
sin vän Bergman för ett hans arbete, »Upsala minne»,
säger han:

Broder, du har tecknat dessa stunder
Bättre, lyckligare du än jag!

Dessa sång- och våruppfylda lunder
Rikt du färglagt har med harposlag.

Fortfar du att måla, — jag vill sluta,

Blott med tårar taflans prakt begjuta.

Och till Malmström diktar han:

Du skall svenska diktens färger bära
Och sitta konung i dess sångarslott,

en strof, som står i samband med hans yttrande till
Malmström, då denne första gången i en liten krets af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free