Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man på bilder, som i sin enformighet nästan bli
plågsamt tröttande: i alt ser han nakna kvinnofigurer, vare
sig han skall framställa en skildring af våren: »naken
står hon, höljd blott af helig oskuld», eller musiken,,
som han liknar vid en kvinna, hvilken af Guds kärlek
fått mänsklig gestalt och som, då mannen sofver i
»nattsvala lunder», badar sig i paradisets ström för att
sedan stiga in i hans dröm och vid hans uppvaknande
förkroppsligad ligga vid hans hjärta. Äfven solen är
en kvinna, som med famnen full af kärlek kommer
naken att fira gudars fäst i sin brudgums —
sunnanvindens — sköte. Och då Nybom en gång vid ett besök
i Dalarne besjunger den hänförelse han känner af att
stå på »Dalarnes heliga jord» och då talar om
dalkarlens trofasthet och förnöjsamhet, om hans dugtiga
hustru »af märg och af must», som aldrig »låter vaggan
stå stilla», om kullan, som bär kärlekens gördel knngf
sina höfter, koncentrerar han slutligen det hela uti
en skönhetssyn, hvari en högbarmad mö —
skönheten själf — en halfslöjad jungfru, framträder ur
skogen, väter foten, ljuft skälfvande, i sjön och »se’n
kastar af sina kläder» för att vagga på bolstrarna
blå. — Då han är på sin första märkliga
trubadurfärd kring landet och nalkas Gottland, tänker han sig~
denna ö som en skön blondin, hvilande pä sitt blåa
örngått, och utbrister, att lif och eld strömmar i alla
pulsar, då hafvets jungfru på stranden afkastar hvarje
hölje från sina former och hastar i badet. Själfva
St. Catharina kyrka i Wisby liknas vid en
tämpeidrott-ning, som naken står och speglar sig i sjön, och husen
i Götebprg bli för hans ögon »jungfrur, som gå uti
bad». Äfven Nordens sångmö, hon med änglavingen
och det ljusa håret, visar sig »späd, naken, endast höljd
i oskuld», men i prologen till sina dikter (tredje
upplagan) besjunger han, huru »dikten numera kläds i halft
genomskinligt musslin, lik en brottslig Eva, som tappat
första fikonalöfven».
Helt och hållet blottad älskar han hälst att se
kvinnan. Det finnes i hans samlade dikter en förunderlig
liten cykel »erotiska dikter», som han tillägnat Nordens
kvinnor, och i hvars inledningssång han säger sig vilja
sätta sig på snöhvit jungfrubädd i jungfruburen för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
