Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berätta sagor. Man tycker just, att de »sagor», som
nu följa, äro mindre lämpliga för en sådan situation;
åtskilliga af dem anse vi oss ej kunna återgifva.
Skaldens lidelse och hans frossande uti retande vällustiga
bilder, som ingalunda kunna sägas vara höljda af »helig
oskuld», får här fritt lopp; och så rena, fina toner han
äljes kan ha på sin »lyra», sin »harpa» eller sin »luta»
— de romantiske skalderna ha alltid många instrument
till sitt förfogande — så varmt han på andra ställen
kan tala om kvinlig renhet och kvinnans uppgift att
»lida och försaka», blir han här faunartad; här ropar
han i hvarje rad, att kvinnan är till bara för njutningen:
»Naturens högsta skönhet heter kvinna,
Hon kallar dig till nöjets gudafäst;
här tillämpar han i fullt mått denna sin dogm: kvinnan
är till för att »brinna», för att »älska, offras upp»*.
Byron har följande värs i »Don Juan»**:
Sin kärlek mannen har till bisak bara,
Men den är kvinnans alt. På land och våg
Han har för lifvets skilda värf att svara.
Han kyrkan har och Alexanders tåg,
För värf och ämbeten och makt och fara
Som fylla växelvis hans fria håg;
Han har så mången uppgift — men som kvinna,
Man har blott en: att brinna och förbrinna.
Nybom repeterar således endast rent af Byron;
han gör kvinnan nästan till en fyrvärkeripjäs, hon
skall »bränna — brinna»; och utan förbarmande bort-
* Detta åskådningssätt: att kvinnans uppgift är ej att vara en
själfständigt tänkande och kännande varelse för sig, utan att gå upp
i hänförelse för mannen och hans värksamhet, offra alt för honom, gör
sig inom literaturen gällande ända in i senare tider, då t. ex. Henrik
Ibsen i alla sina tidigare dramer, alt intill dess han i »Dockhemmet»
med ens framlade ett annat program i »kvinnofrågan», låter
framskymta: »at elske, ofre alt og glemmes — det er Kvindens Saga.»
Se Henrik Jäger: Henrik Ibsen, Et literärt Tidsbillede, sid. 257—
258—259. —
’* Öfvers. af Talis Qvalis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
