- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
177

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men äfven i sånger, ej afsedda att vara direkt
erotiska, framkommer hans böjelse att måla en kvalmig
sinlighet och han gör det ibland rent af befängdt, t. ex.
i ett värs som detta i poemet »Anna»:

I rädda vågor höjes den kyska barm. —

Hvad bådar, Anna, skimrande vågens lust,

Som gungar tyngda drufvoklasar
Varma af glödande härligt ungvin. (!)

Eller följande strof i poemet »Daura»:

Daura, kom, slå slöjan sakta
Öfver barmens bönkapell,

Där två sköna änglar vakta
Ifrån morgon och till kväll. (!)

Till och med i en af sina kristliga dikter, »Suck
på en sommarafton», anslår han denna ton, uttalar sin
sjudande åtrå efter kärlek, efter att älska och älskas,
denna hänförelse för kvinnan såsom älskarinna, hvilken
han förklarar därmed att han — skalden — känner sig
beslägtad med henne, att han som hon kan »bränna,
brinna», att äfven han har »is och eld» i samma bröst.
För honom blir hans sångmö, solen, naturen, musiken,
skönheten in abstrakto, alt — till en kvinna, »en evig
flicka», i hvars sköte konstnären vill »dricka vällust»,
och han vill »rusa sig i hennes formers prakt».

Detta drag i Nyboms skaldskap är så skarpt
framträdande, att vi ansett oss ej böra förbigå det. Men det
är ej endast kvinnan som könsväsen han dyrkar. I sin
»Alhambra» låter han Zuleika och Amina följas sida vid
sida — den vilda lidelsen och den djupa sanna kärleken,
och oupphörligt kommer han tillbaka till den idealbild,
han utmålat sig af en äkta kvinna:

Vet, kvinnan måste mycket lida,

Och då först blir hon himmelskt skön.

Hon känner tömet i sin sida,

Men tiger, kysser det i bön;

Att älska är för henne lefva,

Att mildt förbinda tysta kval,

Friheten» »ångaratt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free