Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att fridens blommor sakta väfva
Kring plågorna i sorgens dal;
Att offra och själf offret vara,
Att klandras, klandret ej besvara,
Är kvinnans både pligt och lott,
Dem hon af Gud till hemgift fått.
Åter och åter kommer han tillbaka till detta, ätt
kvinnan är skapad hufvudsakligast att lida, att bli ett
offerlam, som »sleker handen tyst på sina bödlar», att
hon skall »älska, lida, alt försaka» — »älska, lida och
dö» *, i poemet »Eugenia» uttrycker han sig så:
Säg, livad betyder det att heta kvinnaP
Ett offerlam .... O, är det icke så?
Dömdt blott att älska, offras upp, förbrinna.
Och som en suck igenom lifvet gå.
Det är ett enformigt, sant martyrium han tilldömer
kvinnan; den roll, mannen skall spela, omtalas ej mycket,
dock an ty des, att det skall vara »bödelns». Kvinnan
som »offret» är tyvärr ofta nog en alt för sorglig
värk-lighet, men att ställa detta offrande rent af som en
kallelse för kvinnor i allmänhet är väl ej så
träffande, hur högt än Nybom också skattar henne
såsom maka och mor. Emellertid är Nybom, den ende
bland denna tids skalder, som så starkt framhäfver
den sorgliga sidan af kvinnans tillvaro, medan andra,
i den ton som så lifligt utmärkte 1848 års
krigspoesi, se i henne »mön, som hvilar på gullmoln»,
»behagets gudinna», den blåögda tärnan, »som med rosor
till grafven skall gå och fälla en tår däruppå» —
merendels förgäta de kvinnan såsom den värksamma, den i
det värkliga praktiska lifvet ingripande, såsom
själf-ständig personlighet, såsom sann människa. Vi beröra
detta längre fram.
Men att förbise denna hennes värkliga uppgift är
ju ock ett följdriktigt drag hos romantikern, för hvilken
värkligheten med dess uppgifter är kall och prosaisk
och den praktiskt arbetande, gagnande kvinnan således
»opoetisk».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
