Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svika dem vore för honom alldeles omöjligt. Man skulle
kanske kunna tro honom hafva brutit mot ett af dessa
ideal, då man läser hans tal i svenska akademien 1863,
hvari han yttrar, sedan han gifvit en allmän öfverblick
af den nya tidens rastlöshet:
»Alt ryckes med i den starka farten. Det ser
värk-ligen ut, som om själfva skalden ibland blir för
andtruten att sjunga. Eller också händer det, när han
fattar harpan, att hans af samtidens uppjagade lidelser
ännu darrande hand griper i strängarna med utbildad
kramp, såsom våra dagar icke sällan bevittnat, och den
poetiska iakttagelsen oförmärkt lockas på afvägar. Ja,
det har alt oftare inträffat, att sånggudinnan, i stället
för att som en evighetens hänryckta budbärerska gå
omkring vid tidens sjuksängar, tröstande, uppmuntrande,
styrkande och hälsobringande, fast hällre som en flyktig
och känslosam besökarinna med anstötlig förflugenhet
skyndat att rifva förbanden från blödande sår, dem hon
ingen blick haft att bedöma, ingen befogenhet att
behandla och ingen makt att hela. Skaldegåfvor, som gå
i denna riktning, göra icke samtiden mycket rikare.»
Dessa ord, sedda utan sammanhang med den
protest, hans egen diktning inlägger emot dem, skulle som
sagdt, • kunna ingifva den föreställningen, att han med
oblida ögon såge den riktning inom poesien, som
fortsatte den väg, han själf slagit in på, han, som så ifrigt
omfattade just sin ungdomstids stående frågor, och detta
ingalunda i någon afsigt att tröstande sitta vid tidens
sjuksängar, utan tvärtom för att med så mycken kraft
och så stort eftertryck som möjligt rycka bindeln från
det blödande såret.
Visserligen är det ingalunda otänkbart, att man såsom
medlem af Svenska akademien, denna synnerligt
hängif-ven och af denna så mycket utmärkt, som Talis Qvalis
blef *, samt som ledare af den officiella posttidningen lätt
* 1838 fick Talis Qvalis »mention» af Sv. akad. för sin s&ng
»Fäderneslandet». 1856 fick han af samma akademi 300 kr. med
anledning af sin böljade öfversättning af »Doii Juan». 1857 fick
han akademiens skådepenning i guld, mindre medaljen, såsom
veder-mäle af dess aktning med anledning af hans tolkning af »Byrons
poetiska berättelser». 1861 fick han Sv. akdms. kongliga pris »med
afseende å en mångårig och berömlig, uteslutande åt vitterheten ägnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
