- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
196

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skulle kunna frestas att bli ungdomens frihetsideal
otrogen — tyvärr blir ju den akademiska poesien oaktadt
mer eller mindre starkt lärkkvitter så ofta lik fågel i bur

— men detta var dock icke fallet med Talis Qvalis.

Samma mening som i ofvanstående utdrag
uttrycker han året efter på annat sätt i dikten till Otto
Lindblad:

Ve, att sångarslägtet äslas störta sig i lifvets trängsel,

Vill för tidigt ut ur hagen, från dess tystnad, från dess stängsel,

Ty i ensamhetens skugga fostras all ursprunglig kraft

Och den sång, som längst har hunnit, tystnaden till vagga haft.

Det är ej nå^on gammalförståndig frihetsfiendtlighet
han här visar, da han ogillar, att de unga inlåta sig pa att
döma i tidens frågor; det är ej deltagandet i dagens
strid öfverhufvud taget han klandrar, det är det alt för
tidiga deltagandet deri, som kan slappa den
ursprungliga kraften; det är som mogen man, han ställer sig i
opposition mot att med anspråk tala myndiga ord,
innan man ännu är poetiskt eller andligt fullmogen. Det
är ej det »fria ordet», emot hvilket han här riktar sig,
det är emot det omogna. Således bryter han ej häller
i detta emot sin lefnads arbete, lika litet som han
sviker något annat af det, han högst älskat och besjungit:
i sin ofvannämda sista dikt samlar han alt detta
liksom i ett: hans svenska folk och dess frihet, landet,
naturen, språket — alla dessa hufvudföremål, kring
hvilka hans diktning rört sig, och det är med samma
kärlek han nämner alt detta, nu blott mera än i
ungdomen lugn, sansad och mogen.

värksamhet». 1862 valdes han till Hwassers efterträdare på en af de
»aderton> vittra stolarna. — Efter sitt inträde i akademien blef han
1864 R. N. O. och 1865 slutligen utnämdes han till redaktör af
Post- oeh Inrikestidningar. — Rätt märkligt är det, att Talis Qvalis
och äfven — ehuru i mindre grad — Nybom, dessa båda
rojalistiske frihetsskalder, också voro Sv. akademiens skötebam. Till och
med efter hans död fortsattes ynnestbevisen, i det att Sv. akademien sände
en lagerkrans till hans kista och lämnade 300 kr. som bidrag till
en-minnesvård på hans graf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free