- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
203

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han talar om, hur man i Sverige 1848 tvekar att lämna
hjälp till Danmark, och säger:

Vårt blod är godt, när det på bröstet rinner,

Men knapt en kvinna ser med tålamod
Att det af skam på våra kinder brinner!

Det är så att säga en mera antik uppfattning, han
här har af kvinnan; det ligger ett indirekt erkännande i
dessa ord, sådant som man dittills ej ofta funnit det i
poesien. Så t, ex. låter den med honom i många stycken
så befryndade v. Braun »Krigarens fastmö» skäligen
platt säga i dikten med detta namn:

Jag förgäter fosterlandet?

Nejl Men starkare är bandet,

Som min kärlek kring mig snärt.

Kvinnans kärlek kan ej delas,

Och mig andra känslor felas,

Sedan jag att älska lärt.

Talis Qvalis erkänner däremot klart, att också
kvinnan kan hafva en tanke, högre än den mera
själf-viskt personliga kärleken till och smärtan öfver den
fallne, öfver mannen, att hon kan gå utom det egna
jaget och se i stort, se fosterlandet, offra något för
# detta både i ord och handling. Kärleken till
fosterlandet har gifvit en stämpel af höghet ej minst åt
forntidens kvinnor — måhända är det skaldens sysslande
med den klassiska literaturen, som skärpt hans blick för
detta förhållande. »Atheniensisk sans» sätter han högt,
och af denna blef han själf så småningom alt mera
genomträngd.

Talis Qvalis’ poesi är, de få gånger han gör någon
ansats till erotisk diktning, den renaste vi härutinnan
sannolikt äga på svenskt språk; den är fullständigt
kristallklar, och från hans första ungdomsdikter till hans
ålderdoms sista fins det ej en ton, som kunde såra ens det
allra ömtåligaste öra. Kärleken är för honom endast en,
åtminstone den kärlek, som är värd att besjunga: det är
den trofasta, starka, lugna kärleken, som varar lifvet ut,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free