Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dig som sann kvinnobild, Talis Qvalis tecknar i sitt
vackra, här som alltid, då det gäller kungadikt, från
smicker fria kväde till drottning Lovisa, i hvilket han
uttalar ej endast hyllning åt en drottning, utan så att säga
äfven sin enskilda beundran för kvinnan såsom sådan,
kvinnan i utöfvandet af sin specielt kvinliga värksamhet
i kretsen af de sina, ej i inskränkt bemärkelse, utan i
allra vidsträcktaste, för så vidt just hennes tankekraft,
hennes fosterlandskärlek öppnar för henne en värld äfven
utom familjekretsen:
Hölj dig tröstligt i den mjuka
Svepningen af alt, hvad godt
Du med fulla händer sått
Bland de arma och de sjuka!
Hvila ljufligt mot det fina
Hyendet af alt, hvad huldt,
Alt, hvad ömt, du skiftat fullt
Åt de kära, åt de dinal
Slumra saligt i den trygga
Skuggan af hvad sant, du tänkt,
Af all kärlek, som du skänkt
Folken, som i Norden bygga.
Och samma sympati för en ädel kvinnas uppgift
och värksamhet yttrar han i en annan manligt allvarlig
och handlande kvinnan, Henrik Ibsen, att låta Peer Gynt yttra
till Anita:
Hele du, hver trevl og tomme
uden vilje, ja og nej,
vil jeg vide fyldt af mig
Derfor er det brav i grunden
med dit tomme pandehvaelv.
Har man sjsel, så er man bunden
i betragtning af sig selv —–—
jeg tar plads i sjaelestedet
og forövrigt — status qvo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
