Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De vakna, våra gamla, stora minnen
Och gnistan fattar uti tusen sinnen,
En lågande volkan är hvarje bröst
Och åskor tala utur hvarje röst.
Framåt! är dagens lösen. Millioner
Det språket föra inför jordens troner —
Som männer höfves och vid deras tal
Det murkna svigtar på sin piedestal
Och rycker mången fördom med i fallet —
Och världens hörn förnimma återskallet.
Vidt strålande ur skidan far ett svärd
Som heter Tankens: på sin pilgrimsfärd
Det högt predikar Friheten — och alla
Som till det talet lyssna, nederfalla
För hennes majestät, och hvart det går
Hvad ålder maskfrätt ned i spillror slår.
Hur skönt det blixtrar! — — —
Till Hans Jansson ställer han till sist direkt sina ord,
sedan han talat om forna tiders svenske män och utropat:
Hvi sörjer Svea? Icke blott i Sagan
De lefva, desse män. Var tyst, du klagan!
Ty fosterlandets dalar alstra än
De samma oförsagde medborgsmän.
Med falkens skarpblick, öppen hjälm kring pannan,
Ur kojan stå de fram dag efter annan.
Men Sverige heter deras Riddarsal.
Och ryktet flyger öfver bärg och dalar
Och hänryckt om den svenske bonden talar,
Hvad stort han värkat för, i häfdens famn
Förevigas tillika med hans namn.
Så är min hälsning. Tag den enkla sången,
Du Danneman! — ännu är ej förgången
Urgammal Göthisk kraft, vi se den än
Som förr bland våra fria odalmän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
