Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den, som däremot ej kan hvarken skämta eller
le, ej ens i en så delikat fråga, är Beppo-Sommelius.
»Blåstrumpa» är det enda namn, han känner till för en
skrifvande kvinna, och han dammar på henne lika
skonlöst om måhända ej fullt så giftigt, som han låter sitt
förakt gå ut öfver prest och doktor och länsman och
hela samhället i öfrigt; att äfven han haft särskildt
Fredrika Bremer och Straussaken samt hennes filantropiska
värksamhet i dess helhet i åtanka, framgår lätt:
En »blåstrumpa» klottrar och kläcker ut värs,
Hon skrifver romaner om folk härs och tvärs
Och har så ömtåliga närver;
Hon ser i hvar molnstod, som Moses, en gud,
Vapörer hon får vid kanonernas ljud,
Och nytjar planschett och konserver.
Men hör hon ett eko af djäfvulens namn,
Hon skyndar till bibeln, som skutan i hamn,
Och prude som en mentor i tonen,
Hon ger oss en sexa med andelig spis,
Och dito en rätt med diverse bevis
För dogmerna och religionen.
Lungsigtiga hjältar och hektiska mör,
Det människor är efter hennes humör,
Som renats för gudarnes fäster.
Hon är öfver sabbatens helgd en fiskal
Och ifrar fanatiskt för nykterhetstal,
Förhör, småbarnsskolor och prester. — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
