Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det tyckes egentligen vara »Alarik» och de »fjorton»
barnen, som i synnerhet varit Braun en nagel i ögat,
ty han har i en längre dikt, »Uppränning till en ‘roman’
af modärnaste slaget, Sveriges samtliga författarinnor
tillägnad», gifvit en parodi i två afdelningar jämte
upplysande anmärkningar, hvaraf man får veta, att
motsvarande tilldragelser stå att finna i vissa Fredrika
Bremers arbeten; som profbit meddela vi några värs ur
diktens »senare del», som behandlar fröken Adelaides
kärlekskval:
Då skrifver hon en »Dagbok» i sin nöd,
Likt alla damer tänkande på död.
»Vi» göra några utdrag därutur,
Då just nyfikenhet är vår natur.
Så skrifver hon, på slaget tolf, en natt:
»Det kan ej – – dröja!! O!! jag är — så matt!!!
Men om jag innan — dess — blott! kyssa fick (?)!!!
Min gode, sköne!! — ädle! Alarik!!!!!»
Tre kvart på tu: »jag lefver än, o! Gud !!
Hans dyra namn!! skall bli — mitt — sista ljud!!!»
En kvart på fem: »o! du — min Alarik!!!
Om! blott i dina — armar!! — dö jag fick!!!!»
Med sista posten från Paris det blef
Bland annat mig berättadt i ett bref,
Att fru Adelaide nu lyckligt födt
Sin tolfte son, ett barn, så sött, så sött.
Visst är att tänka hon föga van,
Men det behöfis ej i en roman – –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
