Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitt naturtrogna språk och trots deras egenskap af »små
lustiga poem», hafva, i det de värkligen skildra
»tänkande personer», förmåga att gripa läsaren:
Aldrig jag får i mitt öga en blund!
Nu kom en vagn, af de store.
Herren förlåte min önskan: en hund
Hällre än hållkarl jag vore.
Hunden får rasta, när jägarn är trött
Eller när störtskurar svalla;
Mig, fattig fan, så i tort, som i blött
Äger en hvar att befalla.
Somliga lofva mig bränvin, och stryk
Lofva mig andra, mer knappa.
Jag är en trasa i fattigmans byk,
Alla de vilja den klappa. – – –
– – – – – – – – –
Vintern är bister, och rocken är tunn,
Armbågen genom den lyser,
Tänderna hoppa, som kråkor, i mun,
Hoppsan! men skam den som fryser!
– – – – – – – – –
Landsvägen älskar jag mer än mitt hem;
Hemma går huller om buller.
Värdfolket super och barnen med dem; —
Hoppsan! nu husbond är fuller.
– – – – – – – – –
Gröt jag ej finge i afton ändå,
Äfven om hemma jag vore.
Här kan jag kanske en tolfskilling få,
Hoppsan! af herren den store.
– – – – – – – – –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
