- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
274

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svaga sidor. Men att Braun tydligt såg dryckenskapens
fördärf för folket, det framgår klart af hans dikter.

Det är för öfrigt utmärkande för Braun, att han
egnar de ringare klasserna så mycken uppmärksamhet.
Ett demokratiskt åskådningssätt gör sig ju också mer
eller mindre gällande hos alla 1840-talets yngre skalder;
hos somliga, exempelvis Beppo, gifver det sig tillkänna
företrädesvis såsom hat mot bördens och börsens män;
hos Nybom ligger det på grund af hans härkomst i
blodet; Talis Qvalis har mera aktgifvit på demokratiens
tankegång såsom sådan, därför framträder i hans dikter
mera själfva idéen; Orvar Odd har ej minst betydelse
som den nya representationens försångare; hos Braun är
det de enskilda konkreta fallen, som skildras, och i
dessa hans skildringar kan man läsa hans för folket
sympatiska hjärtelag.

Detta framkommer kanske mest gripande uti de båda
dikterna »Den gamle soldatens sång i anledning af
prygelstraffets bibehållande» samt »Stattorparens suckan».

Den förra diktens ämne, prygelstraffet inom arméen,
var just egnadt att väcka de båda frihetsälskande
skaldelöjtnanterna Brauns och Beppos harm, i all
synnerhet som detta straff för soldaterna fått kvarstå, sedan
kung Oskar I dock gjort så mycket för att förbättra
fångarnes ställning, och de uttala sig också härom, den
senare uteslutande hånande — med en ton af vedervilja
— den förre därjämte med en innerlig känsla för de
hederliga delinkventerna. Här yppar sig en stor olikhet hos
dessa i många hänseenden parallelt löpande
skaldenaturer; hos Sommelius söker man förgäfves efter de
veka toner af värkligt kändt deltagande, som så ofta
framkomma hos Braun. Denne har i hög grad uppnått
förmågan att just sätta sig in i andras, särskildt de
förtrycktas sinnesstämning och tolka denna; för
Sommelius tyckes detta vara en omöjlighet, han känner
endast sig själf, och från sin egen synpunkt omtalar han
tingen; han kan måla böndernas och de fattigas
betryck, realistiskt, träffsäkert och skarpt, men ej deras inre
själslif; att döma af hans diktning har han ej någon
tanke på eller sinne för, att äfven hos dessa »kutryggiga,
sotiga, utsvultna» varelser i »klädpaltor tunna och grofva»
kunna finnas mänskliga känslor för rätt och orätt, kunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free