- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
277

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

poesi, men så mycket mera på prosa; han motionerade
nämligen trofast därom vid åtskilliga riksdagar, och
Ridderstads riksdagstal äro ju på sitt sätt vordna
allmänt bekanta; han säges nämligen hafva haft en
sällsynt förmåga att tala — salen tom. —

I sin dikt »Svanesången» åsyftar Sommelius det
representationsförslag, som Hierta förfäktar i den i början
af vår framställning[1] omnämda artikeln i Aftonbladet
af d. 8 aug. 1844: »Med hvad rätt sitta adel och
prester på den svenska riksdagen»; han framställer i denna
dikt äfven drastiskt de fattiges yttre nöd, då han talar
om, att ej bönderna mera äro så barnsliga att prisa
ödet, för det de få ha den äran att bespisa »de
grossmyndiga»,

Som behaga att förtära
Välbevåget, hvad de skära
Opp ur åkrar, som de nära
Med svettdropparna.

I »Stattorparens suckan» berör Braun visserligen
icke såsom Sommelius representationsförändringen, men
den fattiges nöd ser äfven han, och för den har han ännu
varmare ord, nu som förut — enligt hvad han själf
antydt i ett redan meddeladt brefcitat — sin princip
trogen att ej själf deklamera öfver den lidande, utan
låta denne tala för sig själf. Det är en, om man så får
säga, hjärtlig realism i den värklighetsbild, sedd äfven
den med en blick af tåradt deltagande, som här lämnas
af den fattige torparens släp och svält, där han sitter
i sitt tomma utpantade bås och ändå »skall vara nöjd»,
för att slippa bli vräkt af patron:

— — Patron — ack, om jag kunde ... men bort med agg och hat!
Han liknar blott de andra, som ha fullt upp med mat;
Men se jag gärna ville, hur karl’n sig bure åt
Sju stackars barn och hustru att föda på en plåt.
— — — — — — — — — — — — — — — —



[1] Se sid. 55.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free