Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nog har den herren roligt, det tviflar jag ej på,
Men ta mig fan! jag bytte med min patron ändå...
Nu ringer det till middag — ack, den som hade mat!
Men svälta kallas lefva för torpare på stat.
Det är lefvande rättskänsla, som uppenbarar sig
både i Beppos hänsynslösa och Brauns mera gripande
och djuptgående försvar af den fattige emot den rike,
en rättskänsla, som, en gång väckt, under tidernas lopp
till slut blir den stormakt, Nybom så profetiskt ger en
antydan om i sin i det föregående anförda dikt till de
små fattiga barnens förmån, och hvilken ånyo inspirerar
våra senaste skalder.[1]
Med denna sympati för de enkla och ringa, hos
hvilka han trott sig finna naturen mest ofördärfvad,
mest osnörd af konventionella former, som enligt hans
tanke så ofta leda till skenlif och hyckleri, förenar Braun
en djup bitterhet mot de högre klasserna, ej i socialt
hänseende, utan helt och hållet i moraliskt, så att det
ej är generalen, grefven, fursten eller den fina damen
öfver hufvud taget, han vänder sig emot, utan den fege,
oduglige generalen, den uppblåste grefven, den
despotiske fursten och den en falsk dygd hycklande fina
damen. Med ett ord, han träffar sak, men han är i
egentlig mening ej personlig, ehuru han påstås hafva
tämligen tydligt utpekat en del af sina militära förmän,
om hvilkas oduglighet som officerare han var
öfvertygad. All böjelse till förtryck hos den högre uppsatte
emot den lägre gisslar han skoningslöst; »lika rätt och
ingen träl» är grundtanken i dessa hans dikter, hvilka
visserligen äro skarpa och bitande, men dock
genomträngda af en obetvinglig humor, ett drag, som
åstadkommer den starka olikheten mellan Brauns och Beppos
satiriska diktning. Båda äro i lika hög grad vänner af
den personliga friheten och fiender till alt
människovärdet nedsättande tryck; men den senare är helt och hållet
i saknad af det gemyt, som i så hög grad utmärker
[1] Vi vilja endast erinra om dikter sådana som: »Afrodite och
Sliparen», »I porslinsfabriken», af Snoilsky, »Ett socialistmöte», »Vid
Café du lac» af Bååth, m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0287.html
