Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det vill jag hoppas är mera stort
Och mera kristligt, än hvad I gjort,
Och hvem kan neka, att ju oliven
Bör taga loven af slagtarknifven? — —»
I dikten »Ett fredsförslag» framkommer ännu
starkare denna Brauns motvilja mot krig i allmänhet; det
är endast till krig mot förtryck och hämd för tillfogad
skymf, han uppmanar, då han med varm
fosterlandskänsla ropar: upp, upp till att hämnas på Ryssland 1
Ett dylikt krig, menar han, vore en folkets kamp för
en rättvis sak, ej blott att gå ut och mörda på en furstes
befallning. Och häri framstår än skarpare hans stora
olikhet med Beppo, som med nästan ursinnig vildhet
jublar:
»Lefve kriget! Må dess flamma
Evigt brinna, jämt densamma,
Och dess aldrig släckta bloss,
Tvedrägtslågan uppå jorden
Klart som norrskenet i Norden
Ständigt fladdra öfver oss.» —
Annorlunda ljuder det då i Brauns »Ett
fredsför-slag»; gång på gång med aldrig försvagad kraft uttalar
han sin förtrytelse öfver att de, »som kallas kristna»
blindt kunna rasa emot hvarandra; hans vrede går mest
ut öfver furstarna:
»Hur länge än seklerna hvälfva,
Nog släckes det, tvedrägtens bloss,
Nog kommer väl freden till oss! —
Låt kungarna slåss för sig själfva,
Om det är nödvändigt att slåss.
Nog kallas vi kristna. — Hur vandra
Vi vägen, som visades oss,
Blodgiriga, mordiska tross?
Låt kungarna slåss med hvarandra,
Om det är så roligt att slåss.–—
Alexander II:s yttrande i sitt manifest om freden
1856: idet enda syftemålet med kriget: upprätthållandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
