- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
299

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

intrycket, att dikten ej tillkommit ensamt af särskild
lust att bestraffa lättsinnet. Den nästan öfvervägände
delen af »skämtsamma dikter» tillhör detta slag.
Onek-ligt skattar Braun i en mängd af dessa så att säga åt
lägerlifvets smak; det fins i dem mycket, som
visserligen kan vara uppsluppet lustigt, men som icke har
någon som hälst rang inom literaturen; denna mera låga
diktart, inom hvilken Braun så mycket rört sig, har
ingen förmåga att lyfta och förädla — den fyller således
ej det mål, han själf eftersträfvade; — det kan tvärtom
vara smitta i den, och den kan skada ungdom; det slår
liksom kasernångor emot en ur dessa Brauns dikter;
ung-karls- och lägerlifvets sämre sidor ha satt sin stämpel på
dem; och änskönt han i sitt inre, såsom vi funnit, hjärtligt
afskydde detta senare, har det dock hos honom lämnat
tydliga spår efter sig, af hvilka ett är denna hans böjelse
att understundom omtala kvinnan, som vore han själf
en garnisonslöjtnant af ett icke så sällsynt slag. Det är
dessa dikter, som gjort honom så ökänd, gifvit honom
ett tvetydigt skalderykte och i hög grad skadat honom,
enär de alstrat en ganska allmän tro, att Braun
hufvud-sakligast är en osedlig skald, och att dessa dikter äro
de egentligaste uttrycken af hans skaldepersonlighet.
Redan af sin samtid blef han starkt klandrad och
kriti-cerad, något för hvilket han ej var okänslig; detta
uttalar han bland annat vackert i den ypperliga dikten
»Domherren:»

Du vet, att min dag är pl glädje tom,

Du vet, jag är ensam, och vänner utan,

Men kanske du kommit att hålla dom,

Ty allvarligt blickar du genom rutan.

Det icke är artigt, fast kanske rätt,
Dock trodde jag dig hafva bättre hjärta
Än människors häcklande unga ätt,

Som finner sin vällust uti att svärta!

Du boijar med luftiga vingars par
Att flaxa och närmare fönstret vandra;

Du nickar. Haf tack! — Jag nog säker var,
Att du mig ej dömde så hårdt som andra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free