Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utgjutelse, egentligen en parodi på andras trånande,
förtviflande och glödande tjäderleks-drillar. Jag vill
vara munter i alt, således äfven i detta, som annars ofta
plägar tämja de största vildbasare till riktiga lam-spaka
trånadskonterfej. Gör man narr af kärleken och dess
föremål, så blir man plågan kvitt, och det är lyckligast
för en stackars bondfänrik, som jag, som ej lär få annan
ledsagerska genom lifvet än fru fattigdom.–-»
Detta poem har sedermera åtskilligt förändradt
införts i hans samlade dikter och står under namn af
»Klingklang till Laura» uteslutande som en parodi,
riktad särskildt emot Bottiger och Atterbom.
Detta är den enda dikt, hvari han skämtsamt
behandlar denna sin hjärtesak, ty äfven i de dikter till
»Hilma», som tillkommit före hennes död, ligger mera
ett innerligt allvar än någon öfverdådig ysterhet, och
ger han någon bild af henne, så är den tecknad med
så grannlaga ömhet och finkänslighet, att man, för att
tala med Braun själf, kan stå helt
— — — förtjust, betagen
Och låta timmar gå förbi,
Men mindre se de sköna dragen
Än alt det goda däruti —
och dertill ser man det goda ej allenast i flickans
skära bild, utan äfven i det sätt, hvarpå skalden förstår
att omtala henne, ett sätt, hvilket vittnar om den renhet
på djupet af hans hjärta, som intet som hälst
ungkarls-lif förmådde besudla. Han har äfven själf känt den
uppehållande makten i denna kärlek; åtminstone
antyder han detta i ett par andra dikter, »Farväl till
Hilma» och »Du är mig kär», i hvilka han ger ett
sällsynt skönt uttryck åt denna rena, osjälfviska och
aldrig beräknande kärleks välde öfver honom, skönt,
just emedan det är sant, är det bästa, som funnits i
denna varma och djupa människosjäl.
I den första af dessa två dikter finna vi följande
värs, som bestyrka, hvad vi ofvan sagt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
