- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
312

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hopp därför, Pajas! Det går väl öfver;
I grafven gyckla du ej behöfver.

Hur lycklig den, som är lyckligt död!
Jag måste skratta för att få bröd ...

Om folk blott visste, hur glädjen brister
För de så kallade humorister,

De skulle tacka sin Gud för det
Han utan humor dem födas lät.

Men han I skådat hans skrifdon, dårar?

En tömtagg pennan, och bläcket — tårar.

Och med tårar äro de följande dikterna till »den
döda» skrifna, eller rättare med återhållna tårar, ty
Braun var for manlig att gråta offentligen; därtill hade
han altför mycket gisslat andras poetiska krokodiltårar.
Han skydde ända till minsta skymt all likhet med de
»känslosamme» — och dessa hans dikter äro också,
ehuru djupt sorgsna, ej uttryck för en vek klagan, utan
fylda af en manlig ton, och naturligt enkla tala de ett
osminkadt språk. Detta är ej någon månskenspoesi,
det är ej en teatralisk trubadurs dödssång, för hvilken
grafven bäddas »med hälften blommor och med
hälften snö»; det är den klara dagens värklighet, och
Braun är äfven här samme »realist» som alltid, ehuru
han här skildrar sitt eget inres värld. Hans hopplöshet
skingras dock något, efterhand som han alt mera växer
sig in i den tanke, han yttrade i sitt bref: »i minnet
är hon min»; hvilket han i den härliga dikten »Då
Hilma dog», så tolkar:

Jag sade, att jag intet ägde kvar;

Jo, Gud ske pris! Jag äger mina minnen,

Och Hilmas bild, liksom i forna dar,

Ler än mot mig och höjer mina sinnen
Emot den saliga och helga ort;

Från himlen hon en liten utflykt gjort,

Att glädja oss, att trösta och försona,

Samt sedan återtaga lifvets krona.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free